Skn Stou_MOO_DR066 – Gubbträsk
Text enligt notering:
Skolan gubbträsk
hos Hedda Stenlund
---------------------------------------------------------------------
Skolan i Gubbträsk.
Det var en gång ett hus i en by som myllrade av barn och liv.
I dag står huset inte mer och till byn kommer man på besök till de hus som fortfarande står. Själv har jag ofta stannat vid stengrunden till det hus som en gång var skolan. Sett över vägen och anat en hopfallen ladugård och resterna av lärarinnans vedbod. Och jag drar mig till minnes historien om skolans tillkomst som jag hört så många gånger.
Byn saknade skola men inte barn. Skolstyrelsen i Umeå kontaktades med önskemål om skola i Gubbträsk. Svaret var nekande. Det fanns ingen lämplig lokal! Då skred tant Hedda till verket. Hedda Stenlund, hela byns tant Hedda, lät avverka timmer, och se till att en skola byggdes, ett stadigt timmerhus. Förutom skolsalen, blev det en bostad om ett rum och kök till henne och två rum och kök på ovanvåningen till de kommande lärarinnorna. Umeå kontaktades igen med orden ”Nu finns en lokal till skolan” och så kom skolan till byn. Från början var det inte helårsundervisning utan man fick nöja sig med en termin i taget. Min mormor, Anna Strömberg som var lärare i Gubbträsk i många år har berättat, att hon ena terminen var i Norrdal och den andra i Gubbträsk. När hon kom med hästskjutsen till Gubbträsk möttes hon av barnen som jublande skrek. Nu kömm skola!
När Gubbträsk firade 200 år gick man i samlad tropp till skolan och en gammal bybo tog till orda.
”Hänna står Gubbträsk Universitet. För se mycket som vi fick lära oss under 7 år he, kann int våra börnbörn fast de gått te universitetet”.
Skolan blev ju också byns samlingslokal. Den sjöd av liv. Där hölls föreläsningar, där fanns ett rikt föreningsliv, där hölls fester, där startade tävlingar. Den var vallokal m m.
Hos tant Hedda var jag så många gånger. Vi stannade alltid till på vägen, gick in och sa hej och tant Hedda tog fram våffeljärnet och den lilla pausen blev alltid våffelkalas. När vi gick vände hon sin egen kaffekopp upp och ner och satte på köksbänken. Där stod den sedan i alla år, långt efter det att skolan upphört, tant Hedda flyttat och skolan blivit ett ödehus.
Huset förföll allt mer, vissa pekade ut det för sina barn som en plats, där ”skrömta bodde”.
En dag var husets saga all. Det skulle rivas! Som tur var såg en Gunnarnbo att det var ett riktigt timmerhus och fick möjlighet att flytta det. Nu står det åter uppförti närheten av Gunnarn, men de fina tapeterna med små rosor i lärarinnans våning lär inte finnas kvar.
Nedskrivet av Margareta Linder, 2021-02-22
Skolan gubbträsk
hos Hedda Stenlund
---------------------------------------------------------------------
Skolan i Gubbträsk.
Det var en gång ett hus i en by som myllrade av barn och liv.
I dag står huset inte mer och till byn kommer man på besök till de hus som fortfarande står. Själv har jag ofta stannat vid stengrunden till det hus som en gång var skolan. Sett över vägen och anat en hopfallen ladugård och resterna av lärarinnans vedbod. Och jag drar mig till minnes historien om skolans tillkomst som jag hört så många gånger.
Byn saknade skola men inte barn. Skolstyrelsen i Umeå kontaktades med önskemål om skola i Gubbträsk. Svaret var nekande. Det fanns ingen lämplig lokal! Då skred tant Hedda till verket. Hedda Stenlund, hela byns tant Hedda, lät avverka timmer, och se till att en skola byggdes, ett stadigt timmerhus. Förutom skolsalen, blev det en bostad om ett rum och kök till henne och två rum och kök på ovanvåningen till de kommande lärarinnorna. Umeå kontaktades igen med orden ”Nu finns en lokal till skolan” och så kom skolan till byn. Från början var det inte helårsundervisning utan man fick nöja sig med en termin i taget. Min mormor, Anna Strömberg som var lärare i Gubbträsk i många år har berättat, att hon ena terminen var i Norrdal och den andra i Gubbträsk. När hon kom med hästskjutsen till Gubbträsk möttes hon av barnen som jublande skrek. Nu kömm skola!
När Gubbträsk firade 200 år gick man i samlad tropp till skolan och en gammal bybo tog till orda.
”Hänna står Gubbträsk Universitet. För se mycket som vi fick lära oss under 7 år he, kann int våra börnbörn fast de gått te universitetet”.
Skolan blev ju också byns samlingslokal. Den sjöd av liv. Där hölls föreläsningar, där fanns ett rikt föreningsliv, där hölls fester, där startade tävlingar. Den var vallokal m m.
Hos tant Hedda var jag så många gånger. Vi stannade alltid till på vägen, gick in och sa hej och tant Hedda tog fram våffeljärnet och den lilla pausen blev alltid våffelkalas. När vi gick vände hon sin egen kaffekopp upp och ner och satte på köksbänken. Där stod den sedan i alla år, långt efter det att skolan upphört, tant Hedda flyttat och skolan blivit ett ödehus.
Huset förföll allt mer, vissa pekade ut det för sina barn som en plats, där ”skrömta bodde”.
En dag var husets saga all. Det skulle rivas! Som tur var såg en Gunnarnbo att det var ett riktigt timmerhus och fick möjlighet att flytta det. Nu står det åter uppförti närheten av Gunnarn, men de fina tapeterna med små rosor i lärarinnans våning lär inte finnas kvar.
Nedskrivet av Margareta Linder, 2021-02-22
Beskrivning: Skolbyggnad
Objektnummer: Stou_MOO_DR066
Ämne: Skola, Skoundervisning, Hus
Personrelation
Förvärvat från: Monica Önell
Kommentarer om “Skn Stou_MOO_DR066 – Gubbträsk”
Lämna en kommentar
Din e-postadress kommer inte publiceras.